LEVA i FLOCK

VÄNSKAP.
Har du träffat nya vänner? Jo, men ingen som stannat särskilt länge.
Har du många killkompisar? Inte så många som inte vill ligga med mig. haha
Har du förlorat en vän? Riktiga vänner kan man inte förlora.
Har du fått tillbaka kontaktet med en gammal vän? Faktiskt alldeles nyligen. Alltid kul.

Hundarna har fått vara ute å springa en stund idag i vargropen. Det är tur att jag har bra pli på en av vovvarna. Med Noname har jag alltid lätt att få in galningen också. Kia följer ju bara Noname hela tiden. Idag var Eitre också med och det funkade bra på honom också. Lite frustrerad tror jag att han blev över sina korta ben, men vad gör man. Jag tycker i alla fall att han hänger med bra för att vara tax.

Kia är föresten inte så hemsk på inkallning som det kanske låter. Men det verkar vara nästan omöjligt att komma till matte när det finns så mycket spring i benen. Nu ska jag börja vänja av henne vid högenergi-fodret. Då kanske hon får en mer normal energimängd i kroppen. Hon har ju faktiskt gått upp i vikt lite grann sedan jag tog henne. Och nu måste jag nog få upp Noname nått kilo. Om inte annat så för att alla ska sluta gnälla om att hon är så mager. Visst, hon kanske ser mager ut jämfört med hur hon såg ut för några månader sen. Men det är för att hon var FET då.

På instruktörsutbildningen igår kväll var det Nonames tur att visa upp vilken fantastisk hundägare jag är. Det gick faktiskt över förväntan. Förutom att den stackars huskyn började frysa om tassarna på en gång. Ibland funderar jag på hur hon har klarat flera år ute i hundgård hos brorsan. Kanske var därför hon hade så mycket valpkullar, för att komma in i värmen.
Hur som helst så gick allmänlydnadsmomenten riktigt bra. Det var lite kul att komma med en icke-tävlingslydnad-hund. Men hon klarade ändå allt hur bra som helst. Och hon är väl mer lik de kursdeltagare som man kommer att utbilda sen. För om man inte har tänkt tävla med sin hund så är ju fot med kontakt nååågot överkurs. Det krävs så mycket att få till det så man måste nog vara väldigt målinriktad.

Borderline. Så jävla smart. Så jävla jag.

Nu har jag äntligen kommit igång ordentligt med Kias träning. Det blir mest lydnad nu när snön ligger djup och sparken behöver lite omvårdnad innan jag vågar mig ut med den. Men jävlar vad hon är arbetsvillig. Än så länge är det ju bara lek och väldigt lite krav på henne och då är det väl lätt att vara glad åt arbete. Kanske har jag äntligen en vovve som blir genuint glad åt jobbet och inte bara vill ha godis. Eller så är det jag som är mer positiv än tidigare när jag har tränat hund.

Utan någon större mängd träning har Kia iallafall kommit långt med både fotgåendet och stanna kvar. Idag hittade jag dessutom på ett riktigt bra sätt att få henne att sätta sig rakt vid min sida. En handrörelse utåt (framför henne) och så sitter hon mer parallellt med mig. Tänk vad enkelt det kan vara ibland. Något jag blev förvånad över är att hon har en tendens att gå bakom mig i "foten" istället för att gå fint bredvid. Men hon riktar ju uppmärksamheten mot mitt ansikte (läs: bakhuvud) så det får nog räknas som en mindre knix att få till.

Det är inte många stressiga dagar man har när man är arbetslös. Men ibland sker det. Hela dagen har det varit full fart. En massa ärenden att göra och alldeles för lite tid. Men nu är det bara vila som gäller. Jag vet att man inte ska gnälla när man har ett så jävla slött liv som jag har. Men jag gnäller ändå. Lite personlighet får man väl ha...