Ensam men upptagen
Idag är ingen bra dag. Singharna har åkt iväg så lägenheten var jävligt tom när jag kom hem från jobbet. Och lugn och tyst kommer den vara några timmar till. Förmodligen fastnar jag i arbetet jag ska göra till instruktörsutbildningen. Vilket väl är lika bra. Har mycket att göra tills på måndag. Men ingen stress. Det hjälper aldrig.
När Milla kommer hem ikväll blir det hämtmat och en riktigt slö tjejkväll. Och sängen helt för mig själv nu när både Kia och Deci sover i burar. Sååå skönt. Förutom när mestaxen ligger och gnäller. Hur som helst är det hanterbart. Hon börjar fatta att det inte är någon idé.
Nej. Nu blir det mat och välförtjänta värktabletter. Nacken är inte glad på min arbetsställning idag.
Illamående och på dåligt humör
Och jag ska inte börja diskutera läkare igen. Satans pack.
Jag är sååå jävla optimistisk.
Agnes - Release me
Hundar och illamående (idag igen)
Tillbaka på utbildningen var det ja... Och ingen överraskning, förutom att jag faktiskt får fortsätta. Ledaren var inte glad på mig och det kan jag förstå litegrann. Nu hoppas jag bara att det kan läggas bakom mig. För om det är något som kan grusa mina journalistdrömmar så är det att få jobba med hundar. Förhoppningsvis når jag någon av de drömmarna en dag.
kort kort
Marknad och Oprah
Marknadshelgen var väl samma för mig som för de flesta. Kämpade mig ut i kylan, trots ett ihållande illamående, för att låtsas vara intresserad av folk och diverse skit som säljs där. (Ok, kanske inte exakt som alla andras.) Tog med Kia ut båda dagarna.Och jag måste faktiskt säga att lilla galningen var riktigt duktig. Hon hälsade på okända hundar och var så vänlig så... inte som de andra två surtanterna. Men men... hon blir nog sån med åldern hon också.
Jag tror att kvinnor med åren inser allt de går miste om på grund av diskriminering och ger tillbaka på samhället (eller kanske deras män). Fast om man ska vara helt ärlig så har kvinnor nackdelar mycket tack vare sina äkta män. Det är inte en slump att Oprah aldrig gift sig eller skaffat barn. Män kan klara av att ha familj och karriär. Kvinnor har ett val, antingen eller, familj eller jobb. För mig är valet enkelt. Det blir aldrig någon karriär för mig. Men jag tänker inte ta på mig hela ansvaret för familj och barn heller. Och då krävs en mycket speciell kille. Oddsen är dåliga. Jag vet.
Läkare är idioter. Punkt.
Nu måste jag bara gnälla lite på läkare. Fick en akuttid på vårdcentralen för min mage som INTE mår bra. Men som vanligt är läkare till väldigt liten hjälp. Efter att tryckt på två punkter i min mage bestämde hon sig för att det inte är nått fel på min mage, utan det är min ångest som gör att jag spänner musklerna och får problem. Vad som gör mig så förbannad är att jag inte ens får ordentliga undersökningar.
Visst kan det vara så att hon har rätt. Men hur kan man veta att det inte är något fel på min kropp om ingen jävel kollar upp det utan bara skyller på min ångest. I så många år, när jag började få ont i lederna, vägrade jag gå till psykvården för att jag trodde att det skulle betyda att det ingen skulle bry sig om varför jag hade ont i lederna. Men sedan jag råkade säga åt min dåvarande läkare att jag mådde dåligt och hon skrev in det i min journal så är det verkligen ingen som bryr sig. Allt kan skyllas på psyket och då behöver man inte göra något. Eller nått gör de ju... meningslösa saker. Idag har jag fått ångestdämpande mediciner mot magont och illamående. Kanske inte den första behandlingsmetod man tänker på. Om man inte är läkare.
Äntligen förstår jag Peos läkar-förakt. Han hade rätt. Han hade säkert förstått mig. Tyvärr får han aldrig höra mig säga att han hade rätt.
Irritation
Så fort det händer något i den här stan så blir det sån hysteri. Kanske är det inte så konstigt eftersom Kiruna är en liten stad där de flesta verkar vara släkt. Helt ärligt är nog människorna här även de mest skvaller-fascinerade som jag vet. Så att det pratas kan man nog inte komma ifrån. Det som irriterar mig är nog mest vad det pratas om. För så fort det händer något kommer det alltid lika förväntade "vart är Kiruna på väg"-snacket. Nu har jag ingen som helst statistik eller substans bakom det här uttalandet men... Det händer inte så jävla mycket hemskheter i lilla Kiruna. Vi är jävligt skonade med tanke på hur många idioter det bor här. Att ingen lyckats bränna ner Lomboloskolan förrän nu är mer överraskning för mig än att den faktiskt tuttades på tillslut. Och när var senaste gången någon ung "mördades" här i stan? Jag gick i sjuan eller nått. Så det är några år sedan... typ 10 år sen. Som sagt. Sov gott. Vi är skonade.
sjuk på mer än ett sätt
Jag vet inte om det är jag eller snigeln men plötsligt blev Lil' Wayne djävulskt snygg. Förhoppningsvis är det övergående.
