prat och ännu mer prat
Varför skvallrar folk så jävla mycket? Finns det inget bättre att syssla med på dagarna, eller nätterna för den delen? Kan inte bara allihop se om sitt eget hus och skita i allt annat. Jag vet att jag inte ska bry mig. Och det gör jag nog inte heller. Inte så att jag bryr mig vad folk säger om mig. Det blir man van vid efter ett tag. Problemet är att jag blir redigt förbannad när jag hör saker om de jag verkligen tycker om. Det spelar inte ens nån roll om det är elaka eller helt menlösa saker, jag blir precis lika grinig. Det är nog mest så att jag vet att om man blivit intresserad av att snacka om en person så fortsätter det bara. Så länge man är under radarn så är man rätt säker för det mesta. Men så är det väl alltid.
Det värsta är nog att min energi töms helt och hållet av den där skiten. Som om negativ energi är tusen gånger starkare än positiv energi. Fast jag har nog inte så mycket bra energi nu för tiden. Lagret verkar vara helt slut, om det någonsin funnits ett lager... suck...
Det värsta är nog att min energi töms helt och hållet av den där skiten. Som om negativ energi är tusen gånger starkare än positiv energi. Fast jag har nog inte så mycket bra energi nu för tiden. Lagret verkar vara helt slut, om det någonsin funnits ett lager... suck...
Konstiga taxljud
Varför låter alla taxar i den här lägenheten som grisar när de busar? Nu är det som tur är bara en tax som låter, den andra ligger och sover. Kia får agera buspartner vilket hon absolut inte har något emot. Hur som helst, Kia låter ju inte när hon busar. Ok, kanske ett skall då och då, men inga grisljud. Så vad är fel på taxarna? Förutom att de vaktar som argsinta rottweilers och skäller som de flesta småhundar brukar fast mycket högre (och med mer bas). Grisljud kanske hör till varje taxs repertoar? Flisan hade ju definitivt också suspekta ljud för sig. Nu kommer säkert morsan att protestera. Men hon har en rosenröd bild av den halvgalna tjockisen Flisan. Och man behöver väl
Lite ofokuserat svammel
Förmiddagen innebar en tur till stallet, som vanligt, och en lite längre tur till brorsans grav. Tände ett ljus och såg lite besviket på gravstenen. Den ser liksom ofärdig ut. Bilden på draghundsspannet är inte alls så skarp som jag tycker att den kunde vara. Men men... Det var riktigt skönt väder iallafall. Kyligt men blå himmel och sol. Det gör ju inte saker sämre att isen var full av glatt folk som gjorde vad folk nu gör på en is i fint vinterväder. Åker skidor kanske? Jag såg bara en massa små ploppar som rörde sig. Hur som helst är det ett säkert vårtecken när människorna i Kiruna, och Jukkasjärvi, börjar komma ut ur sina skrymslen. Man skulle kunna tro att vi går i ide. Men det gör vi inte. Och det finns inga isbjörnar på gatorna heller. Så de så.
Inte helt perfekt
Nu jävlar ska jag sätta igång med mitt projektarbete till instruktörsutbildningen. Och jag har inte valt en enkel uppgift precis. Kia ska lära sig att stanna på ett ställe tills jag ger henne tillåtelse att gå därifrån. Att vara stilla är inte hennes starkaste sida precis. Men jag måste säga att hon har lugnat ner sig avsevärt sedan jag tog henne. Nu ser hon inte småhundar som leksaker längre, och det kan vi tacka surpuppan Deci för. Hon har ju fortfarande en massa spring i kroppen men hon letar inte saker att tugga sönder längre. Ok, hon hade dragit ut soporna på köksgolvet igår. Så allt är inte perfekt, visst. Men hon är min hund så perfekt blir hon aldrig.
Boktok
Läser just nu en jävligt bra bok. Och fast den har hela 620 sidor så håller den på att ta slut. Det är så tragiskt att jag knappt vill vända på bladet när jag har läst ett uppslag. Dean Koontz är lätt en av mina favoritförfattare. Man vet aldrig vad han ska hitta på, ungefär som Stephen King men snäppet bättre. Kings böcker kan ju falla platt lite då och då. Koontz böcker är alltid lika bra. Antagligen för att han har bättre hand med språket än King. Förhoppningsvis får jag min bokbeställning från Bokus imorgon så att jag kan börja på John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. Har tänkt se filmen men jag vill läsa boken först. Filmer som bygger på böcker är ju nästan alltid sämre än sin föregångare. Och utifall att jag ser filmen och blir lite kär i historien vill jag inte förstöra spänningen genom att veta vad som kommer att hända.
Sen har jag blivit lite nyfiken på den här boken:
Såg en intervju med författaren på tv 4 för nån dag sen. Den handlar tydligen om en tjej som sitter och väntar på sin pojkvän medan han är ute och begår en massa brott. Tydligen ska det utspelas under ett par dagar och innehålla mest tjejen som har långtråkigt. Det låter ju som att boken handlar om absolut ingenting. Och det fascinerar mig rätt mycket. Väntan på Godot är till exempel en helt genialisk pjäs, som handlar om två (eller en) människor som väntar på någon. Och.... gör ingenting.
Sen har jag blivit lite nyfiken på den här boken:
Såg en intervju med författaren på tv 4 för nån dag sen. Den handlar tydligen om en tjej som sitter och väntar på sin pojkvän medan han är ute och begår en massa brott. Tydligen ska det utspelas under ett par dagar och innehålla mest tjejen som har långtråkigt. Det låter ju som att boken handlar om absolut ingenting. Och det fascinerar mig rätt mycket. Väntan på Godot är till exempel en helt genialisk pjäs, som handlar om två (eller en) människor som väntar på någon. Och.... gör ingenting.
Krock som framkallar tro
Resan till Gällivare gick bra för mig. Men inte för alla tyvärr. På väg tillbaka såg jag en bilkrock. När jag kom hade det nog gått ett tag sen krocken och det såg inte ut att vara något akut. De som var kvar där såg chockade ut, självklart, men jag såg då inget alltför hemskt. Ändå kände jag behov av att göra korstecken över bröstet som katoliker brukar använda sig av (tror att det är katoliker iallafall). Vet inte varför men alltid när jag känner att mina böner behövs för andra människors skull så gör jag det där korstecknet.
Jag är inte kristen på något sätt, även om jag är jävligt religiös. Men min religion handlar mycket mer om naturen och kärlek än kristendomens fördömande blickar. Min gud och gudinna har inget ont att säga om vad jag eller andra människor gör. Brukar säga att de är som otroligt förstående föräldrar som älskar sina barn oavsett vad de gör. De har bara en önskan om hur jag ska bete mig, att inte skada mig själv eller andra människor, och även om jag skulle bryta mot den regeln så vänder de inte sin kärlek bort från mig.
Tro ska ge människor lugn och kärlek till sig själva och förståelse för andra människor. Fy fan vad jag är smart ibland.
Jag är inte kristen på något sätt, även om jag är jävligt religiös. Men min religion handlar mycket mer om naturen och kärlek än kristendomens fördömande blickar. Min gud och gudinna har inget ont att säga om vad jag eller andra människor gör. Brukar säga att de är som otroligt förstående föräldrar som älskar sina barn oavsett vad de gör. De har bara en önskan om hur jag ska bete mig, att inte skada mig själv eller andra människor, och även om jag skulle bryta mot den regeln så vänder de inte sin kärlek bort från mig.
Tro ska ge människor lugn och kärlek till sig själva och förståelse för andra människor. Fy fan vad jag är smart ibland.
Nr. 100 på väg till Gällivare
Det här är mitt hundrade inlägg. Man förtjänar nästan en fanfar för att jag har orkat hålla på så länge trots att inget intressant händer i mitt liv. Eller, det är kanske du som läser som ska ha en fanfar... haha...
Hur som helst... Ville bara varna alla som kommer att befinna sig på E10an mellan gällivare och kiruna den här fina dagen. Jag kommer också att vara där, körandes en silverfärgad mazda. Om ni ser mig vinglande hit och dit så beror det inte på att jag är berusad på något sätt. Jag nyser antagligen. Eller så sprutar det en massa vatten ur mina ögon så att jag inte kan se vägen. Det är farligt att köra bil när man är förkyld. Men vad gör man inte för att hälsa på sin älskling som tyvärr valt det hemska yrket att sälja kläder på marknader - utomhus i kylan för fan. Eller... egentligen åker jag dit för att köpa foder till min söta häst, och råttpellets om jag hittar. Men säg inte det till honom... hihi
Hur som helst... Ville bara varna alla som kommer att befinna sig på E10an mellan gällivare och kiruna den här fina dagen. Jag kommer också att vara där, körandes en silverfärgad mazda. Om ni ser mig vinglande hit och dit så beror det inte på att jag är berusad på något sätt. Jag nyser antagligen. Eller så sprutar det en massa vatten ur mina ögon så att jag inte kan se vägen. Det är farligt att köra bil när man är förkyld. Men vad gör man inte för att hälsa på sin älskling som tyvärr valt det hemska yrket att sälja kläder på marknader - utomhus i kylan för fan. Eller... egentligen åker jag dit för att köpa foder till min söta häst, och råttpellets om jag hittar. Men säg inte det till honom... hihi
Skön promenad
Varför går jag inte ut med bara Noname? Det var en sån skön och avslappnande promenad vi tog till Konsum imorse. Gamla tanten är så cool, nästan inget höjer hennes energinivå märkvärt. Om nu inte skälltaxen och hispiga Kia är med. Då är Noname nästan lika hemsk som dem. Men som sagt, ensam med henne, fy fan vad skönt.
Föresten har hon börjat snarka så mycket den senaste tiden att jag börjar bli orolig för att juvertumörerna vi opererade bort förra sommaren ändå hade hunnit sprida sig. Det är väl bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Noname är ju min gamling, och Kia behöver någon som verkligen kan sätta henne på plats då och då. Men hon fyller ju 10 år om några månader. Hundarna stannar inte hos en för alltid. Även om man skulle vilja det ibland.
Föresten har hon börjat snarka så mycket den senaste tiden att jag börjar bli orolig för att juvertumörerna vi opererade bort förra sommaren ändå hade hunnit sprida sig. Det är väl bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa. Noname är ju min gamling, och Kia behöver någon som verkligen kan sätta henne på plats då och då. Men hon fyller ju 10 år om några månader. Hundarna stannar inte hos en för alltid. Även om man skulle vilja det ibland.
Sjuk sjuk sjuk
Hur irriterande är det inte att vara förkyld? Det enda jag vill göra är att sticka ner nått i halsen och klia som fan. Men, det går inte. Min kräkreflex är alldeles för utvecklad. Nåja... min näsa har inte börjat rinna än så jag ska inte klaga alltför mycket. Men det är väl bara en tidsfråga. Pessimist-Veronika tittar fram och säger hej. suck.
Det är väl lika bra att sluta skriva. Har man inget bra att säga ska man inte prata alls. Kan vara rätt klokt att tänka på för de flesta människor. Inklusive mig. Självklart.
Misshandel eller hjälp?
Efter att ha läst Cesars första bok, Cesars way, har jag nu kommit in en bit på den andra, Be the pack leader. Den mannen är fan så smart. I andra boken har han skrivit ett långt stycke som svar till alla de som tycker att han misshandlar hundar. Cesar använder sig ju av stötar med både händer och fötter för att tillrättavisa hundarna han jobbar med. Han gör en skillnad mellan misshandel och fysisk kontakt som jag verkligen håller med om. Enligt honom så är den stora skillnaden om man är arg eller irriterad när man stöter till hunden. Är man arg så tillfredställer man sina egna behov, dvs. får utlopp för sin aggression, genom att tillrättavisa hunden. När man är lugn kan man använda fysiska stötar för att få hunden ur ett tillstånd som inte är bra för den, aggression eller fixering. Då arbetar man för hundens bästa, dvs. ingen misshandel (om än ett obehag). Och så rätt en människa kan ha. Ska man använda sig av hans teknik så måste man självklart hålla reda på styrkan i sina stötar. Men jag tror att så länge man inte är arg eller irriterad så klarar man nog det bra. Och vilken hundägare har aldrig rört i sin hund för att tillrättavisa den? De flesta som gnäller på hans tekniker har säkerligen inte alltid tränat så super-snällt. Fungerar den sortens träning ens på alla hundar?
Positiv förstärkning är självklart den bästa träningsmetoden när man ska lära hunden konster. Men när det handlar om problembeteenden så tror jag inte att det är så enkelt. Man kan inte alltid kasta godis på marken för att få hunden att tänka på annat. Visst, funkar det, skitbra! Men... det är bättre att gå till botten av problemet. Hellre en hund som är tillfreds än en hund som bara är lydig. Exercise, discipline, affection... in that order! Så det så.
Positiv förstärkning är självklart den bästa träningsmetoden när man ska lära hunden konster. Men när det handlar om problembeteenden så tror jag inte att det är så enkelt. Man kan inte alltid kasta godis på marken för att få hunden att tänka på annat. Visst, funkar det, skitbra! Men... det är bättre att gå till botten av problemet. Hellre en hund som är tillfreds än en hund som bara är lydig. Exercise, discipline, affection... in that order! Så det så.
Happy Sally :)
Idag har jag börjat skriva. Hela morgonen har jag spenderat i mina tankar. I Millas gamla lägenhet. Jag har festat och rökt och skrikit. Det var skönt. När jag väl kom tillbaka var jag pigg och glad, om än med lite ont i magen. Hur jag mådde igår är så långt borta som det bara kan komma. Och fy fan va skönt det är. Kanske beror det på att jag tog med mig älsklingen till brorsans grav igår. Kanske beror det bara på några timmars verklighetsflykt. Hur som helst. Jag är glad idag.
Det ska firas med en tur till Apoteket, den vanliga turen till stallet och förhoppningsvis en riktigt jävla god middag (om jag bara kan komma på vad jag vill äta).
Ett år har gått...
...sedan syskonskaran blev en mindre. Inte en dag har passerat utan att Peo funnits i mina tankar. Jag har sett honom alldeles för lite men kanske är inte jag den som behövt mest sällskap. Känner jag honom rätt så finns han ute bland hundarna. Ute på släden med kylan som nyper.
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Vår - kom nu!
Tänk att en till och med en hästhage kan bli vacker med en sån himmel. Det här var Almas utsikt när hon bodde i Umeå. Fusk - eller hur?
Broken strings
You can't play on broken strings.
You can't feel anything,
that your heart don't want to feel.
I can't tell you something that ain't real.
The truth hurts,
but a lie is worse.
How can I give any more?
Hoppet är det sista som lämnar människan. Visst var det så? Jo, allt kommer att bli bra. På ett eller annat sätt.
suck
Allt jag vill göra är att förlora mig i vår värld. Där framtiden är öppen och utan problem. Där allt kan hända om vi bara vill. Men det är en helt annan värld, utan anknytning till den ni andra lever i.
Mitt liv är just nu precis som en Bollywood-film, fast utan dans och musik. En patetiskt tragisk film där ingen dör i slutet men där ingen kommer levande ut heller.
Mitt liv är just nu precis som en Bollywood-film, fast utan dans och musik. En patetiskt tragisk film där ingen dör i slutet men där ingen kommer levande ut heller.
Men världen snurrar fortfarande
För alla er som känt storslagen sorg. Den där hemska smärtan i hela kroppen. En längtan efter hopp, eller åtminstone något som lindrar saknaden. Vetskapen om att något man en gång hade aldrig kommer att bli ens ägodel igen. Kärlek som släcker allt hopp. Livet är förändrat i ett ögonblick.
Kanske borde jag skyddat mig mer. För den här gången hade jag kunnat slippa allt det här. Kanske kommer jag aldrig mer ta något för givet. Men jag trodde att jag redan lärt mig den läxan. Hur många människor måste jag förlora innan jag har betalat tillbaka?
Ändå ångrar jag ingenting. En dag av lycka är värt ett liv i sorg. Och de senaste månaderna har jag verkligen varit lycklig. Som aldrig förr.
Kom-ihåg-anteckning från vår allra första kväll tillsammans: Glöm inte att förtrollningen alltid släpper.
Kanske borde jag skyddat mig mer. För den här gången hade jag kunnat slippa allt det här. Kanske kommer jag aldrig mer ta något för givet. Men jag trodde att jag redan lärt mig den läxan. Hur många människor måste jag förlora innan jag har betalat tillbaka?
Ändå ångrar jag ingenting. En dag av lycka är värt ett liv i sorg. Och de senaste månaderna har jag verkligen varit lycklig. Som aldrig förr.
Kom-ihåg-anteckning från vår allra första kväll tillsammans: Glöm inte att förtrollningen alltid släpper.
Löpperiod
Nu snart är tjejernas löp över. Det är bara Noname som har några dagar kvar verkar det som. Så nu får hon ligga ute i hallen. Eitre är som en liten gnällmaskin för det mesta. Idag verkar han dock ha lugnat ner sig lite grann. Just nu ligger han sovandes på ryggstödet till soffan. Vad jag har tänkt på under de här veckorna som gått i löptik-helvetet är att Eitre knappt haft något intresse alls av sin mamma, Deci, medan han har varit helt galen i Noname. En tanke jag haft är att det är Noname som är äldst och därmed också högst i rang. Tänder hundar på makt? Varför han inte är intresserad av sin mamma har jag däremot ingen aning om. Kanske finns det mer vett i det där lilla tax-huvudet än jag trodde... Nej... Det måste finnas någon annan förklaring. Någon?
Jobblös juli
LKAB ska stänga ner hela verksamheten under juli månad. Då får man ofrivillig ledighet och ingen lön under en månad. Det kommer att vara tungt, men jag kan inte påstå att jag kommer att gråta över ledigheten. Skönt ska det bli. Och får jag tråkigt så blir jag väl marknads-groupie ett tag. Grabben blir säkert inte ledsen över det heller. Om han nu inte är i Norge då. För dit tänker jag fan i mig inte åka. Maten är alldeles för dyr där. Och som sagt, ingen lön.
Men det värsta med den här LKAB-nyheten är nog att Kiruna kommer att vara tomt på folk under juli. Vanligtvis brukar det vara tomt. I år kommer det inte finnas en kotte i stan. Bara ännu ett skäl att åka iväg någonstans. Om alla tänker så blir ju stan bara ännu tommare. Och vem ska då ta hand om alla förvirrade och borttappade turister?
Men det värsta med den här LKAB-nyheten är nog att Kiruna kommer att vara tomt på folk under juli. Vanligtvis brukar det vara tomt. I år kommer det inte finnas en kotte i stan. Bara ännu ett skäl att åka iväg någonstans. Om alla tänker så blir ju stan bara ännu tommare. Och vem ska då ta hand om alla förvirrade och borttappade turister?
Äntligen...
... har jag fått igång internet på min egen dator. Sååå skönt. Och samtidigt passade jag på att ladda upp alla bilderna från kameran. Så här har ni ett par pärlor. De är tagna i höstas hos pappa på Edet. Sommarparadiset på jorden.
Jag har mer men man kan ju inte spela alla kort på samma gång. :)
Jag har mer men man kan ju inte spela alla kort på samma gång. :)
