LEVA i FLOCK

Julaftonen bjöd på hundspannstur, lite oväntat. Men man kan inte säga nej när någon frågar om det. Brorsan har ju hållt på med drag hur länge som helst och jag har bara varit med en gång för typ 10 år sedan. Det är ju tragiskt. Men idag blev det äntligen en till tur. Kallt som satan och med några smärre missöden så gick allt vägen. Kia fick gå längst bak i spannet och man kan ju säga att hon var någon rädd i början. Speciellt när det hundspann hon satt fast i stack iväg utan förare. Emma som hämtade tillbaka dem sa att hon såg smått chockskadad ut. Stackarn. Men när vi väl var iväg så gick allt hur bra som helst. Jag tycker att hon sprang på rätt bra med tanke på att det var första gången i "stort" spann. Dessutom uppförde hon sig jättebra under tiden vi stod stilla. Inte ett skall och inget energislösande på något sätt. Hon la sig till och med ner i djupsnön när vi stannade för att fika. Sen, när jag antar att det blev lite för kallt, lade hon sig på kompisen som sprang bredvid i spannet. Men ingen klagade så jag antar att det är sånt draghundar gör.

När vi körde en längre sväng än som var tänkt så tänkte jag lite skadeglatt att "nu är hon nog riktigt trött ikväll". Tror ni det? Nej. Ibland tvivlar jag på att Kia kan bli trött. Hon har irriterat alla runt julbordet och försökt smyga till sig lite av maten. Men man tycker lika mycket om henne ändå.