Precis vad jag behövde

Förra helgen var ju allt annat än roligt. Men den här bara flög förbi. Ferrum i lördags var faktiskt en riktig höjdare. När man väl kom ner från dansbandsträsket på övervåningen vill säga. Väl nere i min egen åldersgrupp dansade jag som vanligt som en galning. Det är så svårt att stå still med basen dunkandes i hela kroppen. Nu är det bara träningsvärken jag ska bli av med. Det tar nog några dagar innan mina ben blir vad de varit.

Saker kan alltid bli värre. Men som människa klarar man mycket mer än man tror. Och den enda som kan döda din själ är du. Skulle de verkligen vilja det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0