Äntligen klicker
Nu äntligen blev det av att köpa en klicker! Kia har fått gosa in sig i familjen nu så det är dags att börja träna på riktigt. Koppelpromenaderna á la Cesar Milan går bara bättre och bättre, snart är hon lika avslappnad som gammel-huskyn. Men det känns verkligen att jag inte har tränat hund på allvar under en lång tid. De där små knepen och stegen som gör träningen riktigt rolig och enkel är inte så lättåtkomliga där bak i hjärnan.
Kia har föresten lekt bra med Noname för första gången idag. Hittills har leken mest bestått av att Kia retar upp Noname genom att springa runt runt alldeles för nära. Som tur var är Kia mycket snabbare så hon har undvikigt riktigt hårda åthutningar. Idag kastade jag lite pinnar åt dem och då fick Noname jaga Kia för en gångs skull. Förmodligen har Noname blivit fräshare i kroppen efter att jag har börjat ge henne glucosamin. Hon har nämligen lite pålagringar i lederna och jag misstänker att hon ser sämre nuförtiden också. Sommarens operationer har tagit hårt på min ängel. På bara några månader har hon åldrats mycket. Men hon har varit pigg länge, nu är hon ju ändå 9 år.
Efter att ha matat Kia halvmätt på frolic hade hon ändå inte fattat konceptet med att sätta tassen på musmattan när jag säger till. Kanske är det lika bra att vänta med den petiga träningen tills efter at hon har löpt färdigt. Tikarna brukar ju få mer eller mindre koncentrationssvårigheter under löpen. Som tur är gäller det bara sånt som matte säger och inte viktiga saker som att leta efter någonting att jaga.
Kia har föresten lekt bra med Noname för första gången idag. Hittills har leken mest bestått av att Kia retar upp Noname genom att springa runt runt alldeles för nära. Som tur var är Kia mycket snabbare så hon har undvikigt riktigt hårda åthutningar. Idag kastade jag lite pinnar åt dem och då fick Noname jaga Kia för en gångs skull. Förmodligen har Noname blivit fräshare i kroppen efter att jag har börjat ge henne glucosamin. Hon har nämligen lite pålagringar i lederna och jag misstänker att hon ser sämre nuförtiden också. Sommarens operationer har tagit hårt på min ängel. På bara några månader har hon åldrats mycket. Men hon har varit pigg länge, nu är hon ju ändå 9 år.
Efter att ha matat Kia halvmätt på frolic hade hon ändå inte fattat konceptet med att sätta tassen på musmattan när jag säger till. Kanske är det lika bra att vänta med den petiga träningen tills efter at hon har löpt färdigt. Tikarna brukar ju få mer eller mindre koncentrationssvårigheter under löpen. Som tur är gäller det bara sånt som matte säger och inte viktiga saker som att leta efter någonting att jaga.
Kommentarer
Postat av: birgitta
det var ju roligt att läsa.fortsätt att skriva.kram mamma.
Trackback
