LEVA i FLOCK

Nu i dagarna firas den wiccanska högtiden Lughnasadh. Vårens växter vissnar och släpper frön som vi tar tillvara och sår vid denna tid. Ju längre söderut solen går ner (dagarna blir kortare) desto svagare blir Guden. Gudinnan ser på med sorg, medan hon bär på stor glädje för barnet (Guden) som växer inne i henne.

Historiskt firades Lughnasadh i samband med den första skörden. Det bakas vackra bröd och äts bär och frukter som är mogna nu, äpplen ligger nära till hands. Man kan också plantera frön från de frukter man äter för att symbolisera bandet till guden och gudinnan. Kom bara ihåg att ta väl hand om växten som planteras. 



Jag erkänner mig till tron wicca. Men eftersom jag inte vuxit upp inom religionen så har jag under flera år samlat på mig en massa kunskap. Ännu kan jag inte säga att jag är praktiserande. Det kommer nog ta många år innan jag skapat alla de riter och traditioner som krävs för att man ska känna sig varm i kläderna. Enligt många människor kommer jag nog aldrig bli "äkta" wiccan. Som tur är så spelar det ingen roll vad andra säger om min tro. Det som sker mellan mig och mina gudomliga "föräldrar" är vår sak.

Årets Lughnasadh kommer jag inte fira på något särskilt sätt. Om mina ben ger tillåtelse, dvs. slutar göra ont, så tar jag mig ut på skogspromenad med hundarna.