Gott nytt 2009

Har man skotträdda hundar så hatar man väl raketerna på nyår? Neeej då. Jag älskar de färgglada smällarna mer än julafton. Vilket också kan bero på att jag är lite rädd för att öppna julklappar. Men det är en helt annan sak. Nyårsafton är alltså en höjdpunkt för mig. Men inte för vovvarna.

Noname fick stanna hos mamma det här året. Hon brukar nämligen vilja springa ner i källaren när det värsta börjar. Där kan vi snacka skotträdd hund. hon brukar bli smått omöjlig kring nyår. Förra året, när vi var i Umeå, så matvägrade hon till och med ett par dagar innan den stora dagen. Och det är ett stort steg för en hund som vanligen kastar i sig allt hon ser. Det här året har hon mått mycket bättre, men bara pga att det smälls mindre här än i Umeå. Enligt min mamma så vågade hon sig inte ut och pissa förrän vid åtta i morse. Och sista gången jag gick ut med henne igår var kring sex-sju. Så man behöver nog inte nämna att hon var riktigt nödig. Stackars blåsa.

Av de hundar som var med mig till terrassen så var bara Deci oberörd. Kia hörde en raket precis innan vi skulle gå in i huset och efter det tillbringade hon största delen av kvällen längst in under sängen. Bredvid låg den trogna Eitre som självklart måste trösta bebisen. Ne, han var lite rädd han också. Men ingen av de var ens i närheten så uppstressade som Noname brukar vara.

Nu när allt är över så gick det bra ändå. Jag fick min nyårspuss och hundarna verkar inte ha några bestående men. Till nästa nyår vill säga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0