Funderingar...
Under de senaste dagarna har jag råkat diskutera med olika personer om hur man ser på världen. Till skillnad från min mycket praktiska pojkvän så verkar jag vara en människa som lever otroligt mycket i nuet. Det enda som spelar någon som helst roll för mig är vad som händer och hur jag mår - NU. En dag är till och med för lång tidsperiod i det här avseendet. Om jag är glad just den här sekunden så ÄR jag glad. Är jag ledsen så är jag verkligen ledsen. Eftersom det här har kommit upp på i en hel del samtal de senaste dagarna så började jag fundera. Å så läste jag på lite om borderline-diagnoser igen. Det handlar ju väldigt mycket om att alla känslor är förstärkta och skiftar mycket från stund till stund. Kanske är det därför jag lever så mycket i nuet. För jag har ingen aning om hur jag kommer att må om fem minuter. Så det är bara att ta vara på de bra stunderna. Och det kan jag ärligt säga att jag gör nuförtiden.
En annan sak jag verkar ha tagit med mig från de tragiska dödsfallen under det senaste året är perspektiv. För att något ska klassificeras som en dålig händelse ska det verkligen vara dåligt. Att chefen skäller ut en är inte en dålig händelse. Att någon man älskar blir lite sjuk är inte en dålig händelse. Det är sånt som händer med jämna mellanrum. Som jag sa till pojkvännen igår kväll. Bara sådana saker som krossar ens hjärta är dåliga saker och förtjänar att man mår dåligt över det. Allt annat är meningslöst trassel som händer ibland. Och om ens hjärta krossas så gör det ont - fysiskt. Var glad om du aldrig haft den känslan. Men var så säker - den kommer att ta över dig vid mer än ett tillfälle i livet.
