Uppskruvad Veronica...
Varje år omkring den här tiden får jag lite panik. Det är dags att inhandla en ny almanacka som ska hålla mig sällskap resten av året. En almanacka är ingen slit och slänggrej för mig. Jag är en sån som sparar de efter att året tagit slut också. För mig är det en bra påminnelse om att jag faktiskt har gjort något i mitt liv. Och ganska mycket dessutom. Det är inte många veckor som är helt tomma på anteckningar.
Hur som helst. Att välja kalender är ett stort beslut som inte görs lättare av att jag är extremt petig. Den måste vara lagom stor med nog stor yta att skriva på. Varje uppslag måste visa en hel vecka, men utan sånna där smala kolumner som man får plats med typ två ord per rad. 2008 års almanacka har jag varit väldigt nöjd med. Men den har ju hängt med ett helt år så man är ju lagom less på den. Dessutom vill jag ha en mer färgglad framsida i år.
Som ni kanske märker är det ett komplicerat beslut. Och snart är det nyårsafton. Sen har man bara en vecka på sig. För det är helt otänkbart att den jag har tar slut innan jag skaffat en ny. Som sagt... PANIK!!!
Hur som helst. Att välja kalender är ett stort beslut som inte görs lättare av att jag är extremt petig. Den måste vara lagom stor med nog stor yta att skriva på. Varje uppslag måste visa en hel vecka, men utan sånna där smala kolumner som man får plats med typ två ord per rad. 2008 års almanacka har jag varit väldigt nöjd med. Men den har ju hängt med ett helt år så man är ju lagom less på den. Dessutom vill jag ha en mer färgglad framsida i år.
Som ni kanske märker är det ett komplicerat beslut. Och snart är det nyårsafton. Sen har man bara en vecka på sig. För det är helt otänkbart att den jag har tar slut innan jag skaffat en ny. Som sagt... PANIK!!!
Kommentarer
Trackback
