Ny blogg!

Jag har bytt bloggverktyg och passar samtidigt att slå ihop min vardagsblogg och bokbloggen.

Ni är välkomna till http://levaiflock.blogspot.com

På mini-semester

För varje dygn jag spenderar här ute på Edet blir jag bara mer och mer bestämd för att jag vill bo på landet. Det är långsamt, visst, men det lugnar mig som inget annat. Speciellt när man kan ha hundarna lösa utan att oroa sig över något annat än möjligtvis grannens gås. Men får jag som jag vill kommer jag inte ens ha en granne. Jag vill ha ett ensamt hus i skogen där inte mina hundar, hästar, grisar och höns (inklusive tupp) kan störa någon - förutom mig. Och mig vågar ingen störa...


Från flyttröran

Efter 2 dagar av frenetiskt sökande så börjar jag inse att lådan med kablarna till TVn och besticken (hur de nu har kommit i samma låda) inte är med. Så jag kan inte äta och inte kolla TV. Det är ju det enda jag brukar göra! Snart blir det till att köpa plastbestick. Kanske Gudomarna förbarmar sig över mig imorgon... det är ju trots allt min födelsedag. Nåja. Fingrarna är svullna så nu är det nog bara lite film (på datorn) som gäller och sen blir det sängen.

Men jag har åtminstone hittat nya favoritkakor. Smakar underbart och när man kollar priset kan det nästan inte bli bättre. Underverket heter Coop Cookies.


Snart flyttas det på riktigt

Så var man hemma hos mamma igen. Fast den här gången blir det bara några dagar. Tänkte att det var lika bra så att jag får ihopplockat alla mina grejer. Får ju flytta in i lägenheten på tisdag! (eller onsdag, Kiruna Bostäder är ju inte det mest seriösa bostadsföretaget) Det ska hur som helst bli skönt att äntligen få ett eget krypin. Inte för att min underbara Milla och älsklingen och mamma är jobbiga att bo hos. Det har varit mycket kul också. Det är mest det där att inte ha någon plats för sina grejer någonstans. Underklädeslådan har bestått av en plastpåse alldeles för länge. Förra veckan har jag bott hos älsklingen i hans nya lägenhet och jag såg definitivt inte fram emot att flytta över mitt lilla bohag hit till mamma igen. Men hans kompisar kommer... och då känner jag mig bara som tredje hjulet. Det är nästan så att jag förstår hur spöken måste känna det när de försöker kommunicera men ingen ser dem. Om nu spöken ställs framför det problemet. Jag är kanske alldeles för påverkad av filmer. :)

Alla som har huserat mig under det här året jag har varit "bostadslös" - TACK! TACK! TACK! Man får inte bättre människor runt sig än er. Och förhoppningsvis har jag inte varit en alldeles omöjlig houseguest.

Jag fick somna igår, kl. 5. Som tur var ville kroppen inte vända på dygnet och vaknade bara något senare än vanligt, vid 12-tiden.

Några fullspäckade dagar

Imorgon åker vi hem till Kiruna igen. Så vad har vi då gjort medan jag gjort mig osynlig här på bloggen?

Åkt till Haparanda och besökt IKEA (såklart) och Djurmagazinet.
Deci har återigen börjat äta Klass eftersom hennes magproblem börjar visa sina fula symptom igen.
Alma har fått tänderna raspade. Nu klickar inte hennes tänder när hon äter.
Eitre har fått träffa veterinär och fått zink och en tassalva utskrivet. (Har irriterade trampdynor.)
Åkt till Luleå och spatserat runt på stan.
Krånglat in ett släp i ett garage.
Läst alldeles för lite.
Spelat yatzy alldeles för mycket... men kul är det.

Det har varit jäktiga dagar. Och imorgon åker vi som sagt hem. På fredag bär det av till Arbetsförmedlingen. Antagligen blir det att skriva på hyreskontraktet också. Sen drar höstens ruljans igång.

Dagsrapport

Idag har varit tvättdag. Inte särskilt intressant. Så nog om det.

Hela gänget packade in sig i Draka (min lilla SAAB) och åkte ner till älsklingens lägenhet. Där blev vi bjudna på kycklingsoppa/gryta, indien-style. Gott som sjutton. Som (nästan) alltid när älsklingen står för matlagningen. Eftersom vi satt på en madrass på golvet och åt (älsklingen har inga möbler än) så blev det Kia-förbud i rummet. Hon har ju blivit en riktigt mattjuv. Men till min förvåning behövde jag bara säga åt henne två gånger. Sen la hon sig ner vid tröskeln.

Men nu går hon runt här och gnäller så man får väl utrymma soffan. Det är ju hennes nattsovplats. På med Nonames tratt, som hon måste ha på sig under natten sedan hon rev sönder tröjan, och krypa ner under täcket. Imorgon blir det resa ner till Edet. Ska vara hästvakt och samtidigt passa på att göra ärenden på IKEA i Happis och i Luleå (min högt älskade vaniljcola).

Årets norgeresa

Dagen innebar en tripp till Narvik med älsklingen som hade lite ärenden där. Jag är glad bara för att få sitta i bilen. Naturen är så vacker längs vägen mellan Kiruna - Narvik. Varje gång blir jag lika lugn av att åka den sträckan, trots alla backar och kurvor. Och varje gång blir jag lika förundrad över de små stugorna på norska sidan. Hur fan kommer de till husen? Logiken säger att det måste finnas stigar någonstans. Men varför ser jag inga? Och de som ligger en bra bit från vägen, hur jobbigt måste det inte vara att kånka alla matvaror och sånt man behöver? Enda svaret skulle vara att de bara används på vintern (när man kan åka skidor med kälke efter sig). Men det är ju jättetråkigt att inte använda stugorna på sommaren. Naturen är ju minst lika vacker då.

Nåja... det var en mysig resa. Tyvärr glömde jag kameran. Typiskt.


2/3 råttflock är tillbaka

Två av tre råttor är tillbaka. Systrarna Mary och Shelley hittades i en låda i dataskåpet igår kväll. Aurora är fortfarande borta. Hittas hon inte det närmaste tiden tror jag att hon har hittat ut genom balkongdörren. Då är det bara att förklara henne M.I.A. Med sin vit/gråa päls och stora knöl under magen har hon nog ingen chans. Så förhoppningsvis har hon inte vågat sig ut.

Råttjakt

Hur har du spenderat förmiddagen?

Jag har letat efter mina råttor. De har rymt från buren nån gång under morgonen och var de är nu... det har jag ingen aning om. Vi har flyttat på bokhyllor, krupit på golvet, dragit fram spisen och till och med vänt på soffan. Men inga råttor någonstans. Så om nån som läser det här är synsk så kan ni gärna informera mig i vilket mörkt hörn Mary, Shelley och Aurora ligger och trycker. Inte ens hundarna kunde lukta sig fram till dem.

Efter att jag hade suttit tyst och försökt lyssna efter de små medan jag läste i ungefär en och en halv timme så gav jag upp. Så jag satte ner buren på golvet och åkte hem. Förhoppningsvis kommer de bli hungriga och ta sig hem på egen hand. För jag har inga idéer kvar. Suck.

RSS 2.0