LEVA i FLOCK

Vissa dagar är fortfarande svåra. Jag har svårt att släppa det faktum att jag inte kommer få träffa varken farmor eller brorsan. Trots att det har gått flera år sedan farmor dog går det inte en dag utan att jag saknar henne. Vad gäller brorsan så är såren vidöppna fortfarande. Kanske försvinner aldrig saknaden. Det är svårt att komma ihåg alla fina stunder utan att inse att det är omöjligt att skapa nya minnen.

För att muntra upp mig själv googlade jag valpar. Då hittade jag en ur gullig bild på en pytteliten valp. Eller så har människan som håller i den världens största händer...