Ett år har gått...
...sedan syskonskaran blev en mindre. Inte en dag har passerat utan att Peo funnits i mina tankar. Jag har sett honom alldeles för lite men kanske är inte jag den som behövt mest sällskap. Känner jag honom rätt så finns han ute bland hundarna. Ute på släden med kylan som nyper.
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Kommentarer
Trackback
