LEVA i FLOCK

Resan till Gällivare gick bra för mig. Men inte för alla tyvärr. På väg tillbaka såg jag en bilkrock. När jag kom hade det nog gått ett tag sen krocken och det såg inte ut att vara något akut. De som var kvar där såg chockade ut, självklart, men jag såg då inget alltför hemskt. Ändå kände jag behov av att göra korstecken över bröstet som katoliker brukar använda sig av (tror att det är katoliker iallafall). Vet inte varför men alltid när jag känner att mina böner behövs för andra människors skull så gör jag det där korstecknet.

Jag är inte kristen på något sätt, även om jag är jävligt religiös. Men min religion handlar mycket mer om naturen och kärlek än kristendomens fördömande blickar. Min gud och gudinna har inget ont att säga om vad jag eller andra människor gör. Brukar säga att de är som otroligt förstående föräldrar som älskar sina barn oavsett vad de gör. De har bara en önskan om hur jag ska bete mig, att inte skada mig själv eller andra människor, och även om jag skulle bryta mot den regeln så vänder de inte sin kärlek bort från mig.

Tro ska ge människor lugn och kärlek till sig själva och förståelse för andra människor. Fy fan vad jag är smart ibland.