Minnestatuering
Sedan brorsan dog har jag velat göra en tatuering till minne av honom. Ett hundspann med förare såklart. Det var ju hans liv. Med tanke på motivet, plottrigt som fan, måste jag prata med en duktig tatuerare. Sedan får hon/han bestämma vars den är bäst lämpad och exakt hur den ska se ut. Jag vill inte gå runt med en svart blaffa, ingen supergigantisk och inte någonting som blir för plottrigt. Det där att veta vad som ska tas bort och inte är nog konstnären bättre på än jag är. Men det är en tatuering som definitivt ska bli gjord. Så fort pengar finns.
Än så länge får jag nöja mig med Gudinnans symbol. Gjorde den i Umeå 2007 (tror jag).
Och ja... min rygg är alltid så där finnig. Tyvärr.
Kommentarer
Trackback
