Jag har ingen knöl i alla fall
Så här tidigt har jag nog inte vaknat (och stigit upp) sedan vi kom hem från Edet. Precis som då har jag haft viktiga saker att uträtta. Då var det att släppa ut Alma i hagen. Idag var det samtal till veterinären (åt Noname) och vårdcentralen (åt mig).
Noname opererades ju för juvertumörer förra sommaren/hösten. De tog bort båda juverraderna under två operationer. På proverna som skickades iväg fanns flera tumörsorter, både lindrigare och mer elakartade. Alla var dock väl avgränsade. Men nu har hon alltså fått en ny knöl. Inte i juvrerna såklart utan lite upp på höger sida, vid revbenen. Det ska vi åka och kolla upp imorgon. Jag känner mig riktigt nervös. Hon är ju gammal och blev så sänkt efter de förra operationerna. Det tog ett par månader innan hon blev sig själv igen. Antagligen blir det röntgen av lungorna innan operation för att se till att hon inte har fått metastaser där. Då finns det inte att göra. Bara vänta tills hon mår så dåligt att hon vill sova.
Det får mig att tänka på föräldrarnas tax som jag fick avliva förra hösten. Hon mådde inte alls bra, orkade knappt röra sig och åt inte. Gick till veterinären med henne. Och av en tillfälighet tog de röntgenbilden på magen lite för högt upp. Då såg idioterna att hennes lungor var helt fulla av tumörer. Så inget att göra. Bara avlivning för att hon skulle slippa plågas. Till historien hör också att min pappa varit med henne till veterinären ett litet tag innan och bara fått rådet att banta henne. Visst, överviktig var hon, men övervikt är inte alltid orsak till alla problem. Verkar som att både läkare och veterinärer skyller på det när de inte orkar eller bryr sig om att tänka lite längre.
Man ska vara utbildad läkare/veterinär för att få ordentligt vård idag. Tur att jag kan lite om djursjukvård i alla fall.
Tjatade till mig en snabbare telefontid till läkaren. Så nu behöver jag bara klara mig en dag helt utan smärtstillande. Det blir en lugn dag alltså.
Och tydligen har jag varit i Göteborg. 1993. Tack mamma för påminnelsen.
Noname opererades ju för juvertumörer förra sommaren/hösten. De tog bort båda juverraderna under två operationer. På proverna som skickades iväg fanns flera tumörsorter, både lindrigare och mer elakartade. Alla var dock väl avgränsade. Men nu har hon alltså fått en ny knöl. Inte i juvrerna såklart utan lite upp på höger sida, vid revbenen. Det ska vi åka och kolla upp imorgon. Jag känner mig riktigt nervös. Hon är ju gammal och blev så sänkt efter de förra operationerna. Det tog ett par månader innan hon blev sig själv igen. Antagligen blir det röntgen av lungorna innan operation för att se till att hon inte har fått metastaser där. Då finns det inte att göra. Bara vänta tills hon mår så dåligt att hon vill sova.
Det får mig att tänka på föräldrarnas tax som jag fick avliva förra hösten. Hon mådde inte alls bra, orkade knappt röra sig och åt inte. Gick till veterinären med henne. Och av en tillfälighet tog de röntgenbilden på magen lite för högt upp. Då såg idioterna att hennes lungor var helt fulla av tumörer. Så inget att göra. Bara avlivning för att hon skulle slippa plågas. Till historien hör också att min pappa varit med henne till veterinären ett litet tag innan och bara fått rådet att banta henne. Visst, överviktig var hon, men övervikt är inte alltid orsak till alla problem. Verkar som att både läkare och veterinärer skyller på det när de inte orkar eller bryr sig om att tänka lite längre.
Man ska vara utbildad läkare/veterinär för att få ordentligt vård idag. Tur att jag kan lite om djursjukvård i alla fall.
Tjatade till mig en snabbare telefontid till läkaren. Så nu behöver jag bara klara mig en dag helt utan smärtstillande. Det blir en lugn dag alltså.
Och tydligen har jag varit i Göteborg. 1993. Tack mamma för påminnelsen.
Kommentarer
Postat av: M o l l y m u s
Hoppas du haft en jättebra dag hittils!
Och ha en fortsatt bra dag/kväll! :)
Kramar
Postat av: Hanna
Min hund ska också operera bort en juvertumör.
Men eftersom jag upptäckte den väldigt tidigt så kommer hon med 99% överleva
Trackback
