Fot och röda små hundben
Eftersom det var lääängesen jag tränade lydnad med nån vovve satt jag mig ner och läste igenom Lydnadsboken av Memea Mohlin. Därifrån fick jag en massa tips som gjorde Kias fot-inlärning mycket roligare både för henne och mig. Så efter ungefär en veckas intensiv träning är det ju till och med kul att träna mer lugna aktiviteter med henne. Hon sitter snett om jag inte visar ut med handen och tränger mig lite när vi går. Hennes koncentrationsförmåga är inte heller den bästa. Men hon har äntligen fattat vad jag vill att hon ska göra. Jippie säger jag bara. Med lite tur och mycket jobb kanske jag kan gå halvdana tävlingar i höst. Jag är så jävla sugen att tävla så det är inte sant. Nu när valpkursen också har börjat så känner jag mig jättepeppad att träna.
Och ska agilityn gå bra så måste jag nog få ner Kia litegrann genom att pyssla med lydnad. Sist när jag var och tränade gjorde hon ett monsterhopp ner från balanshindret över min axel och nästan rakt in i bakhuvudet på mig. Hon hoppade alltså från hindrets högsta punkt. Sen gjorde vovven en kullerbytta efter landningen och förhoppningsvis lärde hon sig något.
Igår fick jag också namnbrickorna som jag beställde. Så nu har alla tre brickor med sina namn och mitt telefonnummer. Nu när det är sommar (eller ska vara det) så har de ju lite lättare att sticka iväg. Och med mitt telefonnummer med sig behöver jag inte vara lika orolig. Förr eller senare hittar väl någon dem. Sen skrev jag till lite karaktärsdrag på de röda hundbenen (brickorna). Kias namn föregås av Galningen (såklart), Deci fick epitetet Princessan och Nonames smeknamn blev såklart Kelgrisen (det stod mellan det och Hungrig, både lika passande). Nöjd med dem blev jag verkligen, även om mitt pengaöverskott försvann med en jävla fart.
