Då var man 24 år...
... som om det skulle kännas någon skillnad. Jag är nog inte den enda som blir ännu mer lättirriterad på min födelsedag. Men tro nu inte att jag inte vill åldras. Jag älskar varje år jag lägger bakom mig och hur allt jag upplevt syns på min kropp. (Jag vet, 24 år, det syns inte så mycket än. Men bildligt menat.) Nej, det är allt runt omkring som irriterar mig.
Det enda jag önskar mig är en lugn dag med min älskling, snälla hundar och en magiskt uppackad lägenhet. Fint väder vore inte heller fy skam. Tyvärr verkar det som om ingen av dessa saker kommer att slå in. Istället fortsätter kroppen sin strejk och regnet börjar falla vilken sekund som helst. Älsklingen lyser med sin frånvaro och Kia har redan testat mitt tålamod.
I väntan på att den här dagen ska gå åt rätt håll så får jag väl lägga mig med en bok. Imorgon är en annan dag. Bokstavligt talat.
Det enda jag önskar mig är en lugn dag med min älskling, snälla hundar och en magiskt uppackad lägenhet. Fint väder vore inte heller fy skam. Tyvärr verkar det som om ingen av dessa saker kommer att slå in. Istället fortsätter kroppen sin strejk och regnet börjar falla vilken sekund som helst. Älsklingen lyser med sin frånvaro och Kia har redan testat mitt tålamod.
I väntan på att den här dagen ska gå åt rätt håll så får jag väl lägga mig med en bok. Imorgon är en annan dag. Bokstavligt talat.
Kommentarer
Trackback
