LEVA i FLOCK

Hur kan man vara pro-ana? Det är ungdomar som vill utveckla anorexia och ser det som en livsstil för att bli smal istället för den psykiska sjukdom det faktiskt är! Hur kan man sträva efter att utveckla en sådan förödande sjukdom? Fast egentligen så har väl de här tjejerna (och killarna) redan utvecklat anorexia. Att ständigt sträva efter att bli smal och inte se själv hur smal man är, det är ju solklara tecken på anorexia. Pro-ana rörelsen (för det är en rätt stor grupp människor som ansluter sig till tankegången) är nog mest ett sätt att rättfärdiga sin sjukdom och därmed inte behöva ta tag i den.

Det mest tragiska är att ätstörningar, precis som andra självskadebeteenden, är smittsamt. Om en människa (ofta ung kvinna) som mår dåligt hör om någon annan som löst sitt problem genom att skära sig eller spy upp mat så blir det lätt så att också hon (eller han) provar. Och precis som knark så behövs det bara en gång för att man ska fastna i en nedåtgående spiral.

Själv har jag armarna fulla med ärr och hoppas verkligen att jag någon gång ska kunna berätta om varför jag skar mig för mina barn utan att de själv går och gör det. Trots att jag inte ens har tänkt skaffa barn de närmaste åren så oroar jag mig redan för det. Det skulle krossa mitt hjärta att se rakbladsskador på mina barns armar. Och veta att det är mitt fel.