Kampen
Jag kommer ihåg när jag var tonåring. Hur jag slösade bort de åren med att falla längre och längre ner i depression och ångest. Om jag ändå hade vetat då vad jag vet nu.
Livet är inte svårare än man gör det. Man måste kämpa för ett lyckligt liv. För mig har den största utmaningen varit att inte fälla krokben på mig själv. Det har tagit lång tid att inse att jag är min egen värsta fiende.
Ångestattackerna återkommer med jämna mellanrum. Men jag vet att de går över. Bara jag är tålmodig och väntar nog länge. Depressionssymptomen är inte heller borta för att evighet. Som jag sa till den senaste (värdelösa) kuratorn jag besökte. Varje dag är en kamp på liv och död. Det är så jag ser det. Om jag förlorar hoppet på förbättring så förlorar jag mitt liv.
hejhej allt bra idag? :)
