Förvaring av äldre
Sitter och tittar på en SVT-dokumentär om äldrevården i Sverige. Som alla borde veta är äldreboenden idag bara en förvaringsplats för våra gamla. En plats där de får vänta på döden. En plats där vi sätter dem medan vi väntar på att de ska dö.
Det första året efter att jag gick ut gymnasiet jobbade jag inom vården. Mest jobbade jag med psykiskt sjuka men en sommar spenderade jag på ett äldreboende här i Kiruna, Vilan. Första gången personalen där visade mig hur man duschade en dement person innebar en massa stretande och skrik från tanten som skulle duschas. Oerfaren som jag var reagerade jag inte på det. Det var så man gjorde helt enkelt. Det skulle gå snabbast möjligt så att nästa person kunde duschas.
Men efter bara några veckor märkte jag att allt gick mycket lättare om jag inte stressade så mycket. Bara att vänta en extra sekund så att tanten var med på det jag gjorde, det gjorde susen. Tanten skrek inte, hon stretade inte längre emot och var framför allt mycket gladare.
Hur många gånger hade personalen valt att prioritera tid över den gamla människans välmående? (Jag vet att det oftast inte är personalens fel att de är stressade. Det är för mycket arbete som ska utföras på för lite tid. Eftersom jag var oerfaren och inte hade behörighet att ge medicin hade jag inte planeringsbördan över mig när jag jobbade. Men personalen kan inte fråntas ansvar helt och hållet.)
Efter den sommaren bestämde jag mig för att min mor hellre får flytta in till mig när hon behöver det, istället för att flytta in på hem. Man vill inte bli gammal i dagens Sverige. Och får moderaterna fortsätta styra regeringen så är det nog lika bra att vi inför aktiv dödshjälp på en gång.
En sån här trevlig ålderdom kommer vi då inte få.
Det första året efter att jag gick ut gymnasiet jobbade jag inom vården. Mest jobbade jag med psykiskt sjuka men en sommar spenderade jag på ett äldreboende här i Kiruna, Vilan. Första gången personalen där visade mig hur man duschade en dement person innebar en massa stretande och skrik från tanten som skulle duschas. Oerfaren som jag var reagerade jag inte på det. Det var så man gjorde helt enkelt. Det skulle gå snabbast möjligt så att nästa person kunde duschas.
Men efter bara några veckor märkte jag att allt gick mycket lättare om jag inte stressade så mycket. Bara att vänta en extra sekund så att tanten var med på det jag gjorde, det gjorde susen. Tanten skrek inte, hon stretade inte längre emot och var framför allt mycket gladare.
Hur många gånger hade personalen valt att prioritera tid över den gamla människans välmående? (Jag vet att det oftast inte är personalens fel att de är stressade. Det är för mycket arbete som ska utföras på för lite tid. Eftersom jag var oerfaren och inte hade behörighet att ge medicin hade jag inte planeringsbördan över mig när jag jobbade. Men personalen kan inte fråntas ansvar helt och hållet.)
Efter den sommaren bestämde jag mig för att min mor hellre får flytta in till mig när hon behöver det, istället för att flytta in på hem. Man vill inte bli gammal i dagens Sverige. Och får moderaterna fortsätta styra regeringen så är det nog lika bra att vi inför aktiv dödshjälp på en gång.
En sån här trevlig ålderdom kommer vi då inte få.
Kommentarer
Postat av: cinthia
håller mid dig!
den dagen då min mor inte klarar sig själv längre, kommer jag själv klart flytta henne hem till mig, skulle aldrig lämna henne i någon sånt hus, som du skrev där lämnar man bara de för att låta de dö.
ha en bra dag!
kram
Postat av: E
Svar: Nej, jag håller med dig.. Bäst att försöka lösa problemen utan sånt först. Hoppas du får en bra dag du med :)
Postat av: Claudia
okej tack så mycket för din röst :)
Trackback
