Villkorslös kärlek?

En hund kan älska villkorslöst. Andra djur kan det säkert också. Kanske till och med barn. Men kan vuxna människor det?

Att älska villkorslöst är för mig den renaste formen av kärlek. Det är att älska någon oavsett vad personen gör. Otrohet till exempel borde då accepteras och förlåtas på ett ögonblick.

Kanske ingår det inte i människans självbevarelsedrift att älska på det sättet. Eller ska man bara hitta en människa som förtjänar sådan kärlek? Förtjänar någon människa sådan kärlek? Vet inte.

Jag tror att det finns två orsaker att inte sätta några som helst krav på någon man älskar.
1 - Om man inte sätter upp några krav kan människan aldrig göra en besviken. Man litar inte på andra människor helt enkelt.
2 - Man ser sig själv så ovärdig att man inte har rätt att kräva något av någon annan.

Den tredje orsaken skulle vara ren kärlek. Men som sagt vet jag inte ens om människan är förmögen att älska så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0