Två små svarta...
Nu har jag köpt två finklänningar. Förhoppningsvis får jag tillfälle att använda de snart också. Ska inte skryta med att jag är lika snygg i dem som modellerna. Men helt fördjävlig såg jag nog inte ut.... Som tur var så var priset också överkomligt. Annars är det ju inte så mycket på nelly.com som är det. Kan inte någon gifta sig eller slå till med stort födelsekalas eller nått?
Marknad i Gällivare
Det har varit en skön helg i Gällivare. Älsklingen står på marknaden och har sålt som bara den. Det betyder en gladare älskling och glad älskling betyder med gos till mig. Även om det kunde varit lite mindre kunder så han hade haft mer tid. Cirkelresonemang, jag vet. :)
Vädret har i alla fall varit bra och man har kunnat känna sig fin i indiska kläder. Det är inte ofta det är varmt nog att ha de på sig. Och folk har inte stirrat så jävla mycket. Kanske för att vi var två som matchade. Eller så har jag fått för mig att de som kollar tittar på alla hundarna som följer oss. Igår var bara Kia & Eitre med, idag var hela flocken där. Det var lite meckigare men de har uppfört sig bra. Inte skrämt några kunder och till och med hälsat snällt på en alkis. Ibland får man vara lite stolt.
Vädret har i alla fall varit bra och man har kunnat känna sig fin i indiska kläder. Det är inte ofta det är varmt nog att ha de på sig. Och folk har inte stirrat så jävla mycket. Kanske för att vi var två som matchade. Eller så har jag fått för mig att de som kollar tittar på alla hundarna som följer oss. Igår var bara Kia & Eitre med, idag var hela flocken där. Det var lite meckigare men de har uppfört sig bra. Inte skrämt några kunder och till och med hälsat snällt på en alkis. Ibland får man vara lite stolt.
Kärleksmetafor
Diane Von Furstenburg sa något idag (på TV) som fastnade i mitt huvud.
- Avstånd är för kärlek vad vind är för eld. Är elden liten så blåses den ut men är elden stark gör vind den bara starkare.
Om avstånd är något slags test för om kärleken är livskraftig eller inte vet jag inte. Det har jag så svårt att tro. Nu kan man ju definitivt säga att jag har distansförhållande även om det kanske inte är den vanliga sorten. När sötnosen är borta så är han borta, men han är inte hemma fast han är hemma.
Kanske är det så här det hänger ihop. Anta att Diane har rätt. Anta att avstånd kan verka för starkare förhållanden. Men kanske vindens styrka har betydelse för hur elden reagerar. En liten vindpuff kanske hjälper elden. Men en storm kanske stjälper mer än den hjälper.
Jag vet att kärlek kan kvävas av för lite avstånd, och kanske blåsas ut av för mycket avstånd. Det återstår att se. Ring och kolla med mig i september.
- Avstånd är för kärlek vad vind är för eld. Är elden liten så blåses den ut men är elden stark gör vind den bara starkare.
Om avstånd är något slags test för om kärleken är livskraftig eller inte vet jag inte. Det har jag så svårt att tro. Nu kan man ju definitivt säga att jag har distansförhållande även om det kanske inte är den vanliga sorten. När sötnosen är borta så är han borta, men han är inte hemma fast han är hemma.
Kanske är det så här det hänger ihop. Anta att Diane har rätt. Anta att avstånd kan verka för starkare förhållanden. Men kanske vindens styrka har betydelse för hur elden reagerar. En liten vindpuff kanske hjälper elden. Men en storm kanske stjälper mer än den hjälper.
Jag vet att kärlek kan kvävas av för lite avstånd, och kanske blåsas ut av för mycket avstånd. Det återstår att se. Ring och kolla med mig i september.
längtan längtan längtan
Helgen i Boden blev väl minst sagt tråkig. Har legat i sängen med ont hela tiden. Och därför blev ju pojkvän-dosen oväntat låg. Skulle varit trevligare att tillbringa dagarna ute på marknaden med honom. Inte för att jag tycker om marknader. Men jag tycker om honom. Nu fick jag istället bara lite gos på kvällarna innan han somnade. Och det är tidigt kan jag berätta. Eftersom dem stiger upp hur tidigt som helst för att laga mat och te och bröd och allt vad de nu äter på morgonen. Indier är tuggmaskiner.
Hur som helst fick jag inte nog med närhet så hela den här veckan kommer att bli tortyr tills han kommer hem till Kiruna igen i början på nästa vecka. Om man ska göra sånna där småbesök så ska man överdosera pojkvän så mycket att man är glad att åka ifrån varandra igen. Tyvärr är det riktigt svårt att göra det när man som jag har en pojkvän med allvarliga arbetsnarkoman-drag. Förhoppningsvis går det över till hösten när klädförsäljningen slutar. Men jag är inte helt övertygad.
Hur som helst fick jag inte nog med närhet så hela den här veckan kommer att bli tortyr tills han kommer hem till Kiruna igen i början på nästa vecka. Om man ska göra sånna där småbesök så ska man överdosera pojkvän så mycket att man är glad att åka ifrån varandra igen. Tyvärr är det riktigt svårt att göra det när man som jag har en pojkvän med allvarliga arbetsnarkoman-drag. Förhoppningsvis går det över till hösten när klädförsäljningen slutar. Men jag är inte helt övertygad.
En bra dag
En helt vanlig dag. En fredag som alla andra. Lite mer jobb i stallet bara. Vad ska hända? Den som lever får se. Antagligen inget allvarligt. Och då är jag nöjd. För så tillfreds är jag med mitt liv just nu. Inget behöver hända och jag kan ändå vara lycklig idag. Det är inte ofta det händer. Men idag är en riktigt bra dag.
Temperaturen där ute kan gå upp lite bara. Jag längtar till sommaren. Men den kommer. Var så säkert. Jorden snurrar fortfarande.
Temperaturen där ute kan gå upp lite bara. Jag längtar till sommaren. Men den kommer. Var så säkert. Jorden snurrar fortfarande.
Pluggande
Nu har jag en plan. Den går ut på att jag ska gå djursjukvårdarutbildningen. Först måste jag komma in. Och det ser inte ut att vara det enklaste i världen. Kommer nog vara tvungen att göra högskoleprovet igen för att höja mitt poäng. Samtidigt tänkte jag läsa upp mina betyg så att jag får upp medelpoängen där också. Just nu ligger jag en bra bit efter statistiken över vilka som kom in på utbildningen förra året. Det ser ut att bli ett jobbigt år med matte, kemi och fysik. Förutom de lite roligare kurserna som jag tänkte läsa. Bara jag får läsa upp betygen. Vet inte riktigt hur reglerna funkar här i stan. Suck och ännu mer suck.
Läkarbesök!
Nu var det ett tag sen jag skrev nått. Varför vet jag inte. Kanske har det inte hänt nått roligt. Kanske har jag helt enkelt varit för slö. Antagligen både och. Däremot hände det något riktigt skoj igår, under omständigheterna.
Jag var till läkaren. Och för första gången träffade jag en läkare som jag... sätt er ner allihopa... tyckte om! Men det är antagligen för att han frågade en massa konstigheter.
"Så... ljuger du om dina besvär för att få tradolan?" - Nej....
"Vet du vem som är din pappa?" - Ja, jag tror det....mamma?
"Dem i Sunderbyn vill inte ta i dig med tång ens." - Nej, uppenbarligen inte.
När jag sedan pikade honom litegrann om att jag antagligen aldrig kommer att veta vad som är fel på min kropp så sa han det otroligt klockrena: "Nej, och inte blir du klokare efter det här heller."
Så... en läkare med en del skumma uttalanden och frågor. Men en ärlig läkare åtminstone. Inte tog jag illa upp heller. Fast man kan tänka sig att det är en naturlig reaktion när någon frågar om man är knarkare. Från läkaren kom jag iallafall med en ny smärtstillande som jag inte riktigt tycker om, men jag ska ge den några chanser till och en ny medicin som jag har ätit för nått år sedan som läkarna än inte vet riktigt vad den gör med kroppen. Den har nyligen fått en varning och kommer kanske att dras in. Hur som helst... inget nytt men i alla fall underhållande.
Jag var till läkaren. Och för första gången träffade jag en läkare som jag... sätt er ner allihopa... tyckte om! Men det är antagligen för att han frågade en massa konstigheter.
"Så... ljuger du om dina besvär för att få tradolan?" - Nej....
"Vet du vem som är din pappa?" - Ja, jag tror det....mamma?
"Dem i Sunderbyn vill inte ta i dig med tång ens." - Nej, uppenbarligen inte.
När jag sedan pikade honom litegrann om att jag antagligen aldrig kommer att veta vad som är fel på min kropp så sa han det otroligt klockrena: "Nej, och inte blir du klokare efter det här heller."
Så... en läkare med en del skumma uttalanden och frågor. Men en ärlig läkare åtminstone. Inte tog jag illa upp heller. Fast man kan tänka sig att det är en naturlig reaktion när någon frågar om man är knarkare. Från läkaren kom jag iallafall med en ny smärtstillande som jag inte riktigt tycker om, men jag ska ge den några chanser till och en ny medicin som jag har ätit för nått år sedan som läkarna än inte vet riktigt vad den gör med kroppen. Den har nyligen fått en varning och kommer kanske att dras in. Hur som helst... inget nytt men i alla fall underhållande.
prat och ännu mer prat
Varför skvallrar folk så jävla mycket? Finns det inget bättre att syssla med på dagarna, eller nätterna för den delen? Kan inte bara allihop se om sitt eget hus och skita i allt annat. Jag vet att jag inte ska bry mig. Och det gör jag nog inte heller. Inte så att jag bryr mig vad folk säger om mig. Det blir man van vid efter ett tag. Problemet är att jag blir redigt förbannad när jag hör saker om de jag verkligen tycker om. Det spelar inte ens nån roll om det är elaka eller helt menlösa saker, jag blir precis lika grinig. Det är nog mest så att jag vet att om man blivit intresserad av att snacka om en person så fortsätter det bara. Så länge man är under radarn så är man rätt säker för det mesta. Men så är det väl alltid.
Det värsta är nog att min energi töms helt och hållet av den där skiten. Som om negativ energi är tusen gånger starkare än positiv energi. Fast jag har nog inte så mycket bra energi nu för tiden. Lagret verkar vara helt slut, om det någonsin funnits ett lager... suck...
Det värsta är nog att min energi töms helt och hållet av den där skiten. Som om negativ energi är tusen gånger starkare än positiv energi. Fast jag har nog inte så mycket bra energi nu för tiden. Lagret verkar vara helt slut, om det någonsin funnits ett lager... suck...
Lite ofokuserat svammel
Förmiddagen innebar en tur till stallet, som vanligt, och en lite längre tur till brorsans grav. Tände ett ljus och såg lite besviket på gravstenen. Den ser liksom ofärdig ut. Bilden på draghundsspannet är inte alls så skarp som jag tycker att den kunde vara. Men men... Det var riktigt skönt väder iallafall. Kyligt men blå himmel och sol. Det gör ju inte saker sämre att isen var full av glatt folk som gjorde vad folk nu gör på en is i fint vinterväder. Åker skidor kanske? Jag såg bara en massa små ploppar som rörde sig. Hur som helst är det ett säkert vårtecken när människorna i Kiruna, och Jukkasjärvi, börjar komma ut ur sina skrymslen. Man skulle kunna tro att vi går i ide. Men det gör vi inte. Och det finns inga isbjörnar på gatorna heller. Så de så.
Krock som framkallar tro
Resan till Gällivare gick bra för mig. Men inte för alla tyvärr. På väg tillbaka såg jag en bilkrock. När jag kom hade det nog gått ett tag sen krocken och det såg inte ut att vara något akut. De som var kvar där såg chockade ut, självklart, men jag såg då inget alltför hemskt. Ändå kände jag behov av att göra korstecken över bröstet som katoliker brukar använda sig av (tror att det är katoliker iallafall). Vet inte varför men alltid när jag känner att mina böner behövs för andra människors skull så gör jag det där korstecknet.
Jag är inte kristen på något sätt, även om jag är jävligt religiös. Men min religion handlar mycket mer om naturen och kärlek än kristendomens fördömande blickar. Min gud och gudinna har inget ont att säga om vad jag eller andra människor gör. Brukar säga att de är som otroligt förstående föräldrar som älskar sina barn oavsett vad de gör. De har bara en önskan om hur jag ska bete mig, att inte skada mig själv eller andra människor, och även om jag skulle bryta mot den regeln så vänder de inte sin kärlek bort från mig.
Tro ska ge människor lugn och kärlek till sig själva och förståelse för andra människor. Fy fan vad jag är smart ibland.
Jag är inte kristen på något sätt, även om jag är jävligt religiös. Men min religion handlar mycket mer om naturen och kärlek än kristendomens fördömande blickar. Min gud och gudinna har inget ont att säga om vad jag eller andra människor gör. Brukar säga att de är som otroligt förstående föräldrar som älskar sina barn oavsett vad de gör. De har bara en önskan om hur jag ska bete mig, att inte skada mig själv eller andra människor, och även om jag skulle bryta mot den regeln så vänder de inte sin kärlek bort från mig.
Tro ska ge människor lugn och kärlek till sig själva och förståelse för andra människor. Fy fan vad jag är smart ibland.
Nr. 100 på väg till Gällivare
Det här är mitt hundrade inlägg. Man förtjänar nästan en fanfar för att jag har orkat hålla på så länge trots att inget intressant händer i mitt liv. Eller, det är kanske du som läser som ska ha en fanfar... haha...
Hur som helst... Ville bara varna alla som kommer att befinna sig på E10an mellan gällivare och kiruna den här fina dagen. Jag kommer också att vara där, körandes en silverfärgad mazda. Om ni ser mig vinglande hit och dit så beror det inte på att jag är berusad på något sätt. Jag nyser antagligen. Eller så sprutar det en massa vatten ur mina ögon så att jag inte kan se vägen. Det är farligt att köra bil när man är förkyld. Men vad gör man inte för att hälsa på sin älskling som tyvärr valt det hemska yrket att sälja kläder på marknader - utomhus i kylan för fan. Eller... egentligen åker jag dit för att köpa foder till min söta häst, och råttpellets om jag hittar. Men säg inte det till honom... hihi
Hur som helst... Ville bara varna alla som kommer att befinna sig på E10an mellan gällivare och kiruna den här fina dagen. Jag kommer också att vara där, körandes en silverfärgad mazda. Om ni ser mig vinglande hit och dit så beror det inte på att jag är berusad på något sätt. Jag nyser antagligen. Eller så sprutar det en massa vatten ur mina ögon så att jag inte kan se vägen. Det är farligt att köra bil när man är förkyld. Men vad gör man inte för att hälsa på sin älskling som tyvärr valt det hemska yrket att sälja kläder på marknader - utomhus i kylan för fan. Eller... egentligen åker jag dit för att köpa foder till min söta häst, och råttpellets om jag hittar. Men säg inte det till honom... hihi
Sjuk sjuk sjuk
Hur irriterande är det inte att vara förkyld? Det enda jag vill göra är att sticka ner nått i halsen och klia som fan. Men, det går inte. Min kräkreflex är alldeles för utvecklad. Nåja... min näsa har inte börjat rinna än så jag ska inte klaga alltför mycket. Men det är väl bara en tidsfråga. Pessimist-Veronika tittar fram och säger hej. suck.
Det är väl lika bra att sluta skriva. Har man inget bra att säga ska man inte prata alls. Kan vara rätt klokt att tänka på för de flesta människor. Inklusive mig. Självklart.
Happy Sally :)
Idag har jag börjat skriva. Hela morgonen har jag spenderat i mina tankar. I Millas gamla lägenhet. Jag har festat och rökt och skrikit. Det var skönt. När jag väl kom tillbaka var jag pigg och glad, om än med lite ont i magen. Hur jag mådde igår är så långt borta som det bara kan komma. Och fy fan va skönt det är. Kanske beror det på att jag tog med mig älsklingen till brorsans grav igår. Kanske beror det bara på några timmars verklighetsflykt. Hur som helst. Jag är glad idag.
Det ska firas med en tur till Apoteket, den vanliga turen till stallet och förhoppningsvis en riktigt jävla god middag (om jag bara kan komma på vad jag vill äta).
Ett år har gått...
...sedan syskonskaran blev en mindre. Inte en dag har passerat utan att Peo funnits i mina tankar. Jag har sett honom alldeles för lite men kanske är inte jag den som behövt mest sällskap. Känner jag honom rätt så finns han ute bland hundarna. Ute på släden med kylan som nyper.
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Saknaden efter honom är stor. Familjemiddagar är inte som de brukade vara. Den som snackade mest skit saknas. Och efter ett år kan jag fortfarande höra honom skratta. Då har man väl ändå lyckats i livet. Om människor man älskade kommer ihåg ens skratt. Så vill jag bli ihågkommen iallafall.
Föresten har jag kommit på nästa tatuering. När jag betalat tillbaka till mamma. För er som har dålig smak i filmer och inte känner igen det så kommer det från Moulin Rouge. En av de filmer jag verkar kunna se hur många gånger som helst.
The greatest thing you´ll ever learn is just to love and to be loved in return
Vår - kom nu!
Tänk att en till och med en hästhage kan bli vacker med en sån himmel. Det här var Almas utsikt när hon bodde i Umeå. Fusk - eller hur?
Jobblös juli
LKAB ska stänga ner hela verksamheten under juli månad. Då får man ofrivillig ledighet och ingen lön under en månad. Det kommer att vara tungt, men jag kan inte påstå att jag kommer att gråta över ledigheten. Skönt ska det bli. Och får jag tråkigt så blir jag väl marknads-groupie ett tag. Grabben blir säkert inte ledsen över det heller. Om han nu inte är i Norge då. För dit tänker jag fan i mig inte åka. Maten är alldeles för dyr där. Och som sagt, ingen lön.
Men det värsta med den här LKAB-nyheten är nog att Kiruna kommer att vara tomt på folk under juli. Vanligtvis brukar det vara tomt. I år kommer det inte finnas en kotte i stan. Bara ännu ett skäl att åka iväg någonstans. Om alla tänker så blir ju stan bara ännu tommare. Och vem ska då ta hand om alla förvirrade och borttappade turister?
Men det värsta med den här LKAB-nyheten är nog att Kiruna kommer att vara tomt på folk under juli. Vanligtvis brukar det vara tomt. I år kommer det inte finnas en kotte i stan. Bara ännu ett skäl att åka iväg någonstans. Om alla tänker så blir ju stan bara ännu tommare. Och vem ska då ta hand om alla förvirrade och borttappade turister?
Äntligen...
... har jag fått igång internet på min egen dator. Sååå skönt. Och samtidigt passade jag på att ladda upp alla bilderna från kameran. Så här har ni ett par pärlor. De är tagna i höstas hos pappa på Edet. Sommarparadiset på jorden.
Jag har mer men man kan ju inte spela alla kort på samma gång. :)
Jag har mer men man kan ju inte spela alla kort på samma gång. :)
Ensam men upptagen
Idag är ingen bra dag. Singharna har åkt iväg så lägenheten var jävligt tom när jag kom hem från jobbet. Och lugn och tyst kommer den vara några timmar till. Förmodligen fastnar jag i arbetet jag ska göra till instruktörsutbildningen. Vilket väl är lika bra. Har mycket att göra tills på måndag. Men ingen stress. Det hjälper aldrig.
När Milla kommer hem ikväll blir det hämtmat och en riktigt slö tjejkväll. Och sängen helt för mig själv nu när både Kia och Deci sover i burar. Sååå skönt. Förutom när mestaxen ligger och gnäller. Hur som helst är det hanterbart. Hon börjar fatta att det inte är någon idé.
Nej. Nu blir det mat och välförtjänta värktabletter. Nacken är inte glad på min arbetsställning idag.
Illamående och på dåligt humör
Så blir det ännu en dag hemma. Min kropp vill verkligen inte att jag ska ha ett liv. Förmodligen sitter det ett gäng gubbar (för det brukar vara dem som vill mig mest illa) inuti min kropp och jävlas med den för att jag inte ska kunna göra ett piss. Det hade inte varit så jobbigt om jag hade hatat mitt jobb som alla andra. Nu ska jag inte påstå att jag älskar att städa men om jag jämför med de andra jobben jag har haft så är det inte alls illa. Jag trivs iallafall med arbetsuppgifterna, om än inte alltid med allt och alla runt omkring. Nu får jag bara hoppas att jag får fortsätta. Livet suger för det mesta. Och när det inte suger så går allt åt helvete.
Och jag ska inte börja diskutera läkare igen. Satans pack.
Jag är sååå jävla optimistisk.
Och jag ska inte börja diskutera läkare igen. Satans pack.
Jag är sååå jävla optimistisk.
Hundar och illamående (idag igen)
Ikväll var jag äntligen tillbaka på instruktörsutbildningen. Jag har ju varit sjuk och sjuk och sjuk sedan starten efter "jullovet". Inte för att mådde bättre ikväll heller. Men jag lyckades iallafall hålla mig ifrån att spy tills jag kom innanför dörren här på terassen. Efter de senaste månaderna trodde jag att man borde bli van vid att må illa hela tiden. Tydligen kan man inte vänja sig vid allt. För varje dag som går så blir jag mer och mer förstående för alla år brorsan mådde dåligt. Och jag måste erkänna att jag blir lite nervös eftersom läkarna inte verkar vilja hjälpa mig heller.
Tillbaka på utbildningen var det ja... Och ingen överraskning, förutom att jag faktiskt får fortsätta. Ledaren var inte glad på mig och det kan jag förstå litegrann. Nu hoppas jag bara att det kan läggas bakom mig. För om det är något som kan grusa mina journalistdrömmar så är det att få jobba med hundar. Förhoppningsvis når jag någon av de drömmarna en dag.
Tillbaka på utbildningen var det ja... Och ingen överraskning, förutom att jag faktiskt får fortsätta. Ledaren var inte glad på mig och det kan jag förstå litegrann. Nu hoppas jag bara att det kan läggas bakom mig. För om det är något som kan grusa mina journalistdrömmar så är det att få jobba med hundar. Förhoppningsvis når jag någon av de drömmarna en dag.
